Allmänt
De flesta får någon gång blåsor, sår eller andra förändringar i munnens slemhinna. Det kan till exempel bero på svampinfektioner, olika virus eller att man fått skavsår av tandprotester.

Risken att få blåsor och sår i munnen ökar om man har nedsatt immunförsvar, är mycket torr i munnen under en längre tid, har någon sjukdom eller använder vissa läkemedel.

Man kan ha problem olika länge och de kan vara mer eller mindre besvärande. Symtomen varierar, en del blåsor och sår gör ont och slemhinnan kan vara svullen och röd- eller vitfärgad. Man kan också få besvär med att det svider och att det gör ont när man äter.

En del blåsor och sår går över av sig själv eller efter behandling, medan det bara går att lindra symtomen för andra. Munsår som orsakas av virus är ofta smittsamma, till exempel de som orsakas av herpes.

Behandling
Har man lindriga besvär kan man till exempel använda en speciell sorts tandkräm eller munsköljmedel. Mot muntorrhet finns bland annat tuggummi och sugtabletter som kan öka salivproduktionen.

Ibland kan man behöva behandlas med mediciner, dels för att läka såren och blåsorna, dels för att lindra smärtan.

När ska man söka vård?
Man ska kontakta en vårdcentral om man har svårt att äta. Man ska också kontakta en vårdcentral om man har besvär i mer än två veckor, eller om besvären ofta kommer tillbaka.

Om man tror att besvären beror på problem med tänderna eller en tandprotes ska man kontakta en tandläkare.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Vad beror det på?

Munhålan täcks av en slemhinna
Munhålan täcks ytterst av en slemhinna. Yttersta skiktet, det så kallade epitelet, är relativt tunt och fungerar som en barriär för att skydda det som finns i den underliggande bindväven. I bindväven finns olika typer av fibrer och muskelceller, blodkärl, nerver och salivkörtlar.

I slemhinnorna finns sinnesceller som känner smärta, beröring och temperatur. På tungan, som också är täckt av slemhinna, finns speciella smakceller eller smaklökar. Dessa sitter framför allt på tungans ovansida och ser ut som små knoppar. De finns även på tungans sidor.

Vanligt med blåsor och sår i munnen
Man kan få olika former av sår eller andra problem med munslemhinnan. Utseendet på dessa beror på vilken typ av förändring eller sjukdom det rör sig om. Om det yttersta skiktet i slemhinnan går sönder uppstår ett sår som oftast gör ont eller svider.

Det är ibland oklart varför man får förändringar i munnens slemhinna. Sår kan uppstå på många olika sätt, men ändå se nästan likadana ut. Man kan få viss vägledning av hur stora såren är, om de är enstaka eller flera och av var i munslemhinnan de sitter. I samtliga fall blir immunförsvaret inblandat. Det kan ha aktiverats för att skydda kroppen mot mikroorganismer som bakterier, virus eller svamp. Då immunförsvaret attackerar de här mikroorganismerna kan munslemhinnan i det området påverkas så mycket att ett sår uppstår.

Irritationen eller såret i slemhinnan kan också uppstå på grund av att immunförsvaret reagerar felaktigt, en så kallad autoimmun reaktion som är ganska vanlig i munslemhinnan.

Sårbildningar och irritationer i munslemhinnan kan bland annat vara orsakade av infektioner som

• virus
• bakterier
• svamp.

De kan även bero på inflammationer i munslemhinnan som

• inflammerad och sårig slemhinna, så kallad oral lichen planus
• geografisk tunga
• afte eller aftösa sår.

Det kan också vara mekaniskt orsakade förändringar som

• protesskav
• bitsår
• skav från vassa kanter på fyllningar och tänder.

Rökning och snusning kan skada munslemhinnan
Snusning orsakar skador på munslemhinnan, i första hand i det område där man har snuset. Det är vanligt att slemhinnan blir sårig där snuset läggs och de små spottkörtlar som finns inne i läppen blir ofta blir inflammerade och kan fungera sämre. Dessutom leder ofta snusning till att tandköttet i detta område irriteras och drar sig tillbaka så att tandhalsarna blottas.

Om man röker har man en ökad risk för att utveckla läpp- och munhålecancer.

 

Muntorrhet kan lindras och förebyggas
Om man är torr i munnen är det viktigt att vara noga med sin munhygien för att skydda både tänderna och slemhinnorna. Det är också extra viktigt att man regelbundet blir undersökt av en tandläkare eller tandhygienist och får förebyggande vård för att förhindra karies.

Om man har minskad salivmängd på grund av sjukdom eller medicinering finns det flera sätt att lindra besvären. En enkel metod är att skölja munnen med vatten.

Det finns även ett stort antal produkter på marknaden som kan minska effekten av muntorrhet och lindra symtomen. En del produkter kan stimulera salivproduktionen, till exempel sockerfria tuggummin eller olika typer av sugtabletter. Andra produkter är rena saliversättningsmedel eller olika former av fuktgeler och munsprejer. Tandvårdspersonal och läkare kan ofta ge bra råd om lämpliga produkter och man kan även få råd på apotek om hur man lindrar muntorrhet.

Att sluta röka och snusa
Att sluta röka eller snusa är den enskilt viktigaste åtgärden för att minska risken för allvarliga sjukdomar i munhålan. Risken för läpp- och munhålecancer minskar kraftigt. Man löper också mindre risk för att utveckla svampinfektioner och vissa typer av inflammationer i slemhinnan.

Snusning orsakar skador på munslemhinnan, men också ofta runt tänderna genom att snus kan irritera tandköttet så att tandhalsarna friläggs.

Möjliga orsaker

Tillfälliga sår i munslemhinnan
Mer än varannan person får tillfälliga sår i munslemhinnan då och då. Det kallas för aftösa sår eller afte. De kan se ut som munblåsor, men det är egentligen ett eller flera små sår. De är vanligen upp till fem millimeter stora, lätt kraterformade med en kraftig rodnad i området runt såret. Såren kan göra ont, men blöder inte.

Det varierar mycket från person till person hur många sår man får och hur ofta de uppstår. De flesta får enstaka sår ibland, medan andra har många sår samtidigt och ganska ofta.

Inflammerad, förtunnad och ibland sårig munslemhinna
Oral lichen planus, OLP, är en vanlig förändring i munnens slemhinna. OLP gör att munslemhinnan blir inflammerad, förtunnad och ibland sårig. Förändringen är ofarlig, men det kan kännas obehagligt när man äter frukt, starkt kryddad mat eller dricker något varmt. Även viss tandkräm kan ge besvär.

OLP kan se olika ut. Munslemhinnan kan vara vitaktig och förtjockad eller kraftigt rodnad och sårig. Ibland kan man få områden som är rodnade och täcks av vita linjer.

Oftast får man OLP på insidan av kinden och i tandköttet, men besvären kan också förekomma på andra ställen i munhålan. Det är vanligt med OLP på båda sidorna i munnen. Symtomen varierar i styrka och kan återkomma i perioder.

Orsaken till sjukdomen är inte helt klarlagd, men man vet att vissa av cellerna i kroppens immunförsvar framkallar en inflammation i slemhinnan. Mat eller allergier anses inte bidra till besvären.

Tandlagningsmaterial kan orsaka inflammation och sår
Ibland kan material som används för att laga tänder orsaka förändringar i munslemhinnan som liknar oral lichen planus, och bland annat göra att man får inflammation och sår. Det kallas lichenoid material- eller kontaktreaktion.

Orsaken är troligtvis att man är överkänslig mot ämnen som ingår i tandlagningsmaterialet. Om fyllningen byts ut mot ett annat material brukar förändringarna försvinna. Specialisttandläkare kan bedöma om besvären i slemhinnan beror på tandfyllnadsmaterialet eller om slemhinnereaktionen är OLP.

Lichen i huden
Man kan även få lichen i huden och då kallas det lichen ruber planus. Hudförändringarna orsakar ofta klåda och ser ut som plana, blåskimrande, lätt fjällande fläckar som kan variera i storlek.

Lichenförändringar kan också förekomma i underlivet hos kvinnor, och kan upptäckas vid en gynekologisk undersökning. Man får aldrig lichen i inre organ.

Geografisk tunga kan orsaka sveda i munnen
När man har så kallad geografisk tunga försvinner papillerna, som är små utskott på tungan. Tungan ser rödflammig och oregelbunden ut med röda områden, som ofta avgränsas av en vitaktig rand. Dessa röda “öar” gör att tungan påminner om en kartbild, därav namnet geografisk tunga.

Det vanligaste symtomet vid geografisk tunga är att det svider. Det är helt ofarligt, men kan vara obehagligt. Man kan dessutom vara orolig för att det är ett tecken på något allvarligt. Det är därför viktigt att få rätt diagnos.

Geografisk tunga kan förekomma periodvis hos både barn och vuxna. Hos de flesta ger geografisk tunga inga besvär men ibland kan man få sveda och en lätt brännande känsla på tungan. Man kan ha symtom i längre perioder och tungan kan med tiden bli sprucken och fårad. Orsaken till förändringen är inte känd.

Geografisk tunga är ofarligt och räknas inte som en sjukdom, men kan ändå vara obehagligt. Man kan dessutom vara orolig för att det är ett tecken på något allvarligt. Det är därför viktigt att få rätt diagnos.

Muntorrhet kan skada munslemhinnan
Saliven är viktig eftersom den bland annat rengör tänder och slemhinnor. Om man har mindre saliv än normalt ger det sämre skydd mot hål i tänderna, karies, och en ökad risk att få inflammation i tandköttet eller munslemhinnan. Många som får muntorrhet får också svårt att svälja och tala, och det kan vara besvärligt att äta.

Munsveda vanligast hos medelålders och äldre
Munsveda är ett mycket vanligt symtom som kan ha många orsaker. Det är oftast medelålders och äldre som får problem med att det svider i munslemhinnan och på tungan. Ibland får man lämna ett blodprov för att undersöka om svedan beror på järnbrist eller brist på folsyra, som är ett B-vitamin.

Munsveda kan också bero på att man är spänd i käkarna eller pressar med tungan. Vissa psykiska sjukdomar eller oro kan orsaka munsveda, särskilt om man samtidigt är torr i munnen på grund av medicinering. Man kan också få munsveda om man är överkänslig mot något material som ingår i tandfyllningar, broar eller avtagbara proteser.

Svampinfektion i munnen
Ungefär hälften av alla vuxna har svamp i munhålan. Det är helt normalt och ger vanligtvis inga symtom. Ibland, men det är ovanligt hos vuxna, kan svampen växa och orsaka en infektion. Det kan till exempel hända om man har andra sjukdomar eller om man behandlas med vissa läkemedel, till exempel kortison. Risken för svampinfektion ökar också vid muntorrhet, om man har tandprotes eller om man röker.

Vid en svampinfektion i munhålan uppstår en inflammation som gör att slemhinnan blir röd och ofta svider. Man kan också få vita beläggningar på munslemhinnan.

Det är vanligt att spädbarn får svampinfektion i munnen, så kallad torsk. Orsaken är att spädbarn har ett ofullständigt utvecklat immunförsvar. Torsk i munnen innebär att tungan, insidan av kinderna och gommen får en vitaktig beläggning. Det är inte farligt och för det mesta försvinner det av sig själv utan behandling.

Munherpesvirus orsakar blåsor
Munherpes är vanligt och beror på att man har smittats av ett virus. Den första infektionen man får, och som kan ge mer eller mindre stora besvär, kommer oftast i barn- och ungdomsåren. Då får man ytliga sår i stora delar av munslemhinnan.

Läkta herpessår smittar inte, men viruset finns kvar vilande. Många får sedan inga ytterligare besvär, hos andra aktiveras viruset regelbundet och orsakar nya sår. Herpessår kan utlösas av att slemhinnan irriteras på något sätt, det är till exempel vanligt att man får herpesutbrott av solning.

Munherpes börjar som små vätskefyllda blåsor som snabbt spricker och övergår i små sår. De kan flyta samman till större sår på läpparna eller huden intill. Man kan även få sår inne i munnen. Det är också vanligt att själva huden runt blåsorna rodnar eller svullnar. Man får nästan alltid ont av såren och ofta kommer smärtan och svullnaden redan en till två dagar innan såren bildas. Det tar för det mesta en dryg vecka innan herpessåren är läkta.

Söka vård

När ska man söka vård?
Om man blir torr i munnen utan att veta vad det beror på bör man kontakta en läkare för att få en bedömning eller utredning.

Har man en svampinfektion finns det nästan alltid någon bakomliggande orsak. Infektionen kan till exempel bero på att man samtidigt har någon annan sjukdom eller att man har fått en biverkning av något läkemedel. Om man har symtom som tyder på att man har fått en svampinfektion i munnen bör man söka vård. I första hand hos en läkare, men en tandläkare kan också göra en bedömning.

Man bör kontakta en tandläkare eller läkare om man har besvär med sår som inte läkt på två veckor, eller om besvären återkommer ofta. Har man stora besvär med munsveda bör man också bli undersökt av en tandläkare eller läkare.

Såriga förändringar i munnen som inte läker inom två veckor, eller återkommande perioder med sår, kan vara tecken på oral lichen planus, OLP. Det finns en mycket liten risk att OLP på lång sikt kan övergå i en cancertumör. Därför bör man kontakta en tandläkare eller läkare för att få förändringarna undersökta med jämna mellanrum.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.
Behandling

Munsveda kan behandlas
Om det finns en direkt orsak till att man har munsveda kan den behandlas. Det kan till exempel vara behandling av infektioner i munhålan, tandvård eller att man får en bettskena.

Om man dessutom är torr i munnen kan det ofta lindras med någon form av saliversättning. Eftersom vissa läkemedel orsakar munntorrhet kan det vara bra att diskutera med en läkare om man bör byta ut någon medicin.

Svampinfektioner behandlas med medicin
Om man har en svampinfektion får man behandling med olika former av svampdödande läkemedel. Ett exempel är Mycostatin som innehåller nystatin och som man sköljer munnen med.

När det gäller svårare former av svampinfektion får man ta tabletter som innehåller ämnet flukonazol, till exempel Diflucan och Flukanazol.

Ibland kan det uppstå en svampinfektion under en tandprotes. Det kan oftast räcka med att göra ren protesen ordentligt, det finns till exempel speciella tandborstar för tandproteser. Man kan också lägga protesen i något bakteriedödande medel, till exempel klorhexidin, så att den blir ren och slemhinnan kan läka. Får man svårare besvär och det svider mycket ska man kontakta en tandläkare.

Om man har en svampinfektion under protesen är det också vanligt att man samtidigt har problem med att den inte sitter bra. Därför kan man också behöva behandling hos tandläkare så att protesen kan justeras.

Vassa tänder och dåligt passande tandproteser
Om man har vassa tänder eller dåligt passande tandproteser kan de ge skador på munslemhinnan. Det kan vara nödvändigt att man låter tandläkaren slipa till tänderna eller justera tandproteserna.

Om såret inte läker trots att man har fått behandling kan man få lämna ett vävnadsprov för att få svar på varför. Då får man lokalbedövning och tandläkaren tar bort några millimeter av vävnaden för att analysera den i mikroskop. I sällsynta fall kan långdragna skavsår i munnen vara ett tecken på någon allvarlig sjukdom. Man kan behöva lämna vävnadsprov av flera orsaker och det brukar inte göra särskilt ont.

Behandling av afte syftar till att lindra symtomen
Det är inte känt vad som orsakar de tillfälliga sår i munslemhinnan som kallas för aftösa sår eller afte. Därför finns det ingen behandling som botar, men det går det att lindra symtomen och göra att man får sår mer sällan.

Om man bara har lättare besvär av afte räcker det med att använda en tandkräm för känslig munslemhinna som inte innehåller ämnet natriumlaurylsulfat, till exempel Zendium. Det finns också munsköljningsmedel för att lindra besvären som man kan få på recept.

Om man har afte är det ofta besvärligt att äta eftersom det gör ont. För att lindra besvären kan man skölja munnen med läkemedlen Corsodyl eller Hexident, som innehåller klorhexidin och kan köpas receptfritt på apotek. Det finns också receptbelagda läkemedel som kan hjälpa.

OLP behandlas oftast med kortison
Det finns inte någon medicin som tar bort oral lichen planus, OLP, för gott och de flesta som får det har besvär under lång tid. Besvären kommer regelbundet, men man kan vara ganska symtomfri mellan perioderna.

När man får besvär med bland annat inflammation och sår i munslemhinnan finns det behandlingar som hjälper helt eller delvis. Det vanligaste är att man sköljer munnen med en gel som innehåller kortison. Ett annat alternativ är att man stryker en kortisonsalva på de inflammerade områdena inne i munnen.

Det är ovanligt att få biverkningar om man använder kortison i munnen under en begränsad tid. Behandling och uppföljande kontroller sker hos läkare eller tandläkare. Hur ofta och hur länge man behöver gå på kontroller varierar.

Man kan själv upptäcka OLP om man känner igen symtomen och hur slemhinnan ser ut. Det är ovanligt, men man kan få förändringar i slemhinnan som ser ut som OLP men beror på det material som tänderna är lagade med. Oftast är det amalgam som man då är överkänslig mot och som behöver bytas ut. Då brukar såren läka.

Besvären vid geografisk tunga kan lindras
Geografisk tunga kan inte botas med någon behandling. Däremot kan besvären oftast lindras genom att man sköljer munnen med munsköljvätska, som man kan få på recept.

Herpessår läker av sig själv
Det finns ingen behandling som kan ta bort herpesviruset, utan man får försöka lindra besvären och undvika att föra smittan vidare. Vanligast är att smittan överförs med pussar och kyssar, men den kan också överföras om man delar till exempel bestick och läppsalvor. Det är också viktigt att tvätta händerna ofta för att inte smitta någon.

Såren läker av sig själva utan några läkemedel, men det finns olika mediciner som kan ha en viss lindrande effekt. Vid behandling av munherpes är det viktigt att man börjar behandla när de första symtomen med stickande känsla kommer för att hindra att viruset förökar sig.

Vid måttliga besvär på läpparna finns receptfria krämer på apotek. Krämen stryks på där man har ont och verkar lokalt.

Om man har kraftiga besvär inne i munnen finns det receptbelagda antivirusmediciner i tablettform som har bra effekt. Läkemedlen hindrar att viruset förökar sig och förkortar den tid som man har symtom.

Om man får herpesutbrott av solning är det bra att skydda sig mot solen med solskyddskräm eller keps.

Om det är svårt att äta och dricka
Det kan vara svårt att äta som vanligt när man har ont i munnen. Viss mat svider och det kan vara svårt att tugga. Mat som soppa, filmjölk, kräm och glass kan vara lättare att få i sig. Man får pröva sig fram.

Det är viktigt att få i sig vätska om man har svårt att äta. Små barn kan behöva matas med sked.